Dikten:
Utan dig så vill jag inte leva utan dig är dagen grå och trist
utan dig så finns det ingen glädje och det känns som allting jag har mist
utan dig kan aldrig sommarn värma vinterns kyla kännas mot min kind
regnets ström jag inte känner när jag står här lutad mot min grind
utan dig kan jag inte leva inget liv det finns förutan dig
och när dagen glider in mot natten är jag långt långt borta ifrån dig
för du vet jag kunde inte leva alltför plågsamt allting blev så kallt
utan dig jag kunde inte leva förlåt mig att jag lämnar er och allt
utan dig jag kunde inte leva förlåt mig då för att jag reste bort
utan dig jag kunde inte leva därför blev mitt liv så armt och kort...
Denna dikt valde jag för att jag kom och tänka på när Alex får sina tankar om sin mamma. För då blir han väldigt olycklig. För där jag är i boken så är han i ett barnhem, då började han tänka på sin mamma igen och då tyckte jag denna dikten passade bra. Han har det inte så värst bra på det barnhemmet men sedan kommer orkanflickan och Margarita och tröstar honom genom att spela lite fotboll. Så min uppskattning är att denna dikten passade relativt bra. För i dikten förklarar man hur man kan känna sig utan en person man älskar. Men jag kommer att tänka på när Alex mamma reste bort för dom skriver: förlåt för jag reste bort. För i boken tror Alex att han pratar med sin mamma i telefonen och vill se hennes ansikte. Fast man kan även tro att det är Alex pappa som det handlar om i texten. För hans pappa frös kanske lite i med att han inte var så rik.
Koppling bild och dikt. Jag kom att tänka på när Alex var så sorgsen och längtade efter sin mamma när han befann sig på barnhemmet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar