Texten från boken "Dogboy":
-Dörren öppnades några centimeter och hon såg ett magert kvinnoansikte. När hon granskat honom en stund genom springan öppnade hon dörren tillräckligt mycket för att han skulle kunna slinka in. Så fort han var innanför slog hon igen dörren med ett brak och satte för en kedja och trädde ett hänglås genom den rasslande kedjan som hon stängde med ett klick. Dogboy stod orörlig och andades häftigt med varje muskel på helspänn. Vem var kvinnan? Varför låste hon in honom? Han var som ett djur färdig på flykt. Åren på gatan hade lärt honom att vänta sig det värsta, att aldrig någonsin lita på en okänd människa. Då vred kvinnan ansiktet mot honom och log, han såg att hon nästan inte hade några tänder kvar.
Egna tankar: Jag hade tänkte lite på hur han tänkte i texten. att aldrig lita på en okänd person. Jag tänker faktiskt även på hur sliten och trött Dogboy var när han stod där utanför dörren och bara kollade på kvinnan utan att säga ett ända ord.
Det visar ju sig lite längre in på den sidan i boken att hon var en tandlös kvinna som var hur hygglig och snäll som helst. För hon tog in han utan att tveka genom dörren och visade honom till en varm och go brasa med en gryta över elden med mycket god mat. Lite längre in i texten kan han inte sluta att kela med sina hundar och det låter ju så himla avslappnade och skönt ut.
Jag börjar faktiskt tänka på lite när man har vart ute med lite kläder och det regnar på en konstant. Då när man springer mot dörren och sedan värmer man sig i sitt hus vid en brasa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar