Skriv en bokrecension: Denna boken får väldigt bra kritik av olika medier. Den anses framförallt viktig.
Bokens titel: Ninas resa
Författare:Lena Einhorn
Boken handlar om hur Nina Einhorn som var jude klarar sig ifrån Nazisterna och deras olika koncentrationsläger där dom flesta judarna mördades. Även hennes mamma Fanja var en viktig person som tyvärr mister sitt liv i sista delen av boken. Detta var alltså under andra världskriget då Nazisterna kom till. Tiden var från 1939 till 1945. Nina, Fanja, Fanjas pappa och bror var från Polen (där dom även bor) och det var där Nazisterna höll till och flyttade judarna till olika koncentrationsläger där dom skulle skjutas eller bli ihjäl-gasade. Om dom inte var i koncentrationsläger så blev dom flyttade till olika getton där dom fick bo väldigt trångt med sina familjer. Nina lyckas stanna kvar i gettot och sedan flydde hon till Sverige.
I slutet av augusti 1999 får Nina reda på att hon bara lever 2 år till på grund av att hon hade bröstcancer. Det var Nina och Rudek (Fanjas bror) som överlevde andra världskriget.
Berättartekniken är i så kallad "faktaform". Det blir faktiskt mycket fakta i boken som hon tar fram. Det förekommer även lite "jag form".
Budskapet var att hon försökte berätta hur hemskt det var att leva som en jude under andra världskriget i Polen. Det budskapet kändes väldigt tydligt tyckte jag i med att hon berättar vad dom gjorde med människorna som blev bortskickade till de olika koncentrationslägren som fanns i Polen.
måndag 21 oktober 2013
tisdag 15 oktober 2013
Fördjupning fråga 4 nutid
Fråga 4 handlar om att organisationen OPCW har tagit emot Nobels fredspris för den anledningen att dom har kämpat för att ta bort användandet av kemiska vapen som dom har använt i Syrien. Dom tar in fakta om det kemiska vapnen och sedan kämpa om att sluta använda dessa hemska vapen.
måndag 14 oktober 2013
Bokuppgift v 42
Ninas resa
Kapiteltexten, kapitel 40
"Operation skördefest" torde vara ett av de mest cyniska namn som någonsin givits en massaker. men så kom den att kallas. Namnet myntades förstås av förövarna.
Det var i månadsskiftet i oktober-november 1943, exakt ett halvår efter överflyttningen från Warszawas getto, som ett antal av de judiska arbetarna i arbetslägren runt Lublin plötsligt blev utkommenderade att gräva diken.
Samma order gick ut i Trawniki där Schultzfabriken var utlokaliserad, i Poniatowa där Többens var utlokaliserad och i Majdanek dit många av de övriga som återfanns i Warszawas getto tagits.
Arbetarna upplystes om att man behövde dikena för "splitterskydd" eller, enligt en annan uppgift, luftvärnsförsvar.
Rykten hade börjat surra i lägren.
"Nu inväntar vi de saker som komma skall", skriver Helene Chilf i slutet av oktober. "De kommande dagarna kommer att föra med sig något nytt."
Mellan klockan fem och sex på morgonen dök de upp. Det var den 3 november 1943, och de olika SS-förbanden hade snabbt förflyttats till Lublinområdet från så långväga platser som Auschwitz, Poznan och Königsberg. Det behövdes många män för att utföra dagens ohyggliga arbete.
I Majdanek var namnuppropet den morgonen ovanligt kort och de icke judiska fångarna blev därefter ombedda att gå tillbaka till sina baracker. I arbetslägret i Trawniki fanns i princip bara judiska fångar, så där krävdes ingen uppdelning.
Bilen med de stora högtalarna hade ställt upp i lägret. Musiken var öronbedövande, det lär ha varit marscher och en del valser av Johann Strauss.
Det makarbra musicerandet satte igång satte igång samtidigt som den första gruppen arbetare från Schultz leddes över arbetslägerområdet till gränsen mot utbildningslägret.
Där blev de ombedda att klä av sig nakna och lägga sina kläder på en hög med alla andra kläder. Sedan blev de tillsagda att springa.
Vid de stora dikena - för de var flera stycken - stod fyra,fem beväpnade män vid varje.
De nakna judarna beordrades gå ner i dikena och lägga sig. Sedan sköts de till döds.
Henrich Himmler hade givit order om att alla arbetsläger i Lublinområdet skulle likvideras samtidigt. Alla judiska arbetsläger vill säga. De icke judiska fångarna skulle få leva. Så det var viktigt för SS-ledningen att det skulle gå fort. Man skulle avrätta tusentals människor och hade bara en dag på sig.
Dikten:
De dödsdömda
Kapiteltexten, kapitel 40
"Operation skördefest" torde vara ett av de mest cyniska namn som någonsin givits en massaker. men så kom den att kallas. Namnet myntades förstås av förövarna.
Det var i månadsskiftet i oktober-november 1943, exakt ett halvår efter överflyttningen från Warszawas getto, som ett antal av de judiska arbetarna i arbetslägren runt Lublin plötsligt blev utkommenderade att gräva diken.
Samma order gick ut i Trawniki där Schultzfabriken var utlokaliserad, i Poniatowa där Többens var utlokaliserad och i Majdanek dit många av de övriga som återfanns i Warszawas getto tagits.
Arbetarna upplystes om att man behövde dikena för "splitterskydd" eller, enligt en annan uppgift, luftvärnsförsvar.
Rykten hade börjat surra i lägren.
"Nu inväntar vi de saker som komma skall", skriver Helene Chilf i slutet av oktober. "De kommande dagarna kommer att föra med sig något nytt."
Mellan klockan fem och sex på morgonen dök de upp. Det var den 3 november 1943, och de olika SS-förbanden hade snabbt förflyttats till Lublinområdet från så långväga platser som Auschwitz, Poznan och Königsberg. Det behövdes många män för att utföra dagens ohyggliga arbete.
I Majdanek var namnuppropet den morgonen ovanligt kort och de icke judiska fångarna blev därefter ombedda att gå tillbaka till sina baracker. I arbetslägret i Trawniki fanns i princip bara judiska fångar, så där krävdes ingen uppdelning.
Bilen med de stora högtalarna hade ställt upp i lägret. Musiken var öronbedövande, det lär ha varit marscher och en del valser av Johann Strauss.
Det makarbra musicerandet satte igång satte igång samtidigt som den första gruppen arbetare från Schultz leddes över arbetslägerområdet till gränsen mot utbildningslägret.
Där blev de ombedda att klä av sig nakna och lägga sina kläder på en hög med alla andra kläder. Sedan blev de tillsagda att springa.
Vid de stora dikena - för de var flera stycken - stod fyra,fem beväpnade män vid varje.
De nakna judarna beordrades gå ner i dikena och lägga sig. Sedan sköts de till döds.
Henrich Himmler hade givit order om att alla arbetsläger i Lublinområdet skulle likvideras samtidigt. Alla judiska arbetsläger vill säga. De icke judiska fångarna skulle få leva. Så det var viktigt för SS-ledningen att det skulle gå fort. Man skulle avrätta tusentals människor och hade bara en dag på sig.
Dikten:
De dödsdömda
Vid den stora rättegången,
efter domen, efter talen,
höll de dömdas tysta tankar
samspråk i den tysta salen,
sa den ene till den andre:
"Nu vet ingen hur det går oss.
Kanske är det snarast början
på ett verk, som återstår oss.
Dina drag är mycket bleka,
vita som den vita glöden,
levande som lågor lever.
Ännu har vi långt till döden.
Brinnande och utan fruktan
går vi till det bittra sista,
brinnande och utan fruktan
stiger anden som en gnista.
Den kan drivas långt av vinden
genom vidder tomma, kalla,
men där skogen står som torrast,
ska två heta gnistor falla."
Motivering:
Jag tycker att dikten och texten passar ihop för att texten handlar om den så kallade "skördefesten" där Nazisterna skulle döda en stor mängd judar. I dikten handlar det om dödsdömda människor vilket i det här fallet var just judarna. Det som kanske inte stämmer med dikten var att det stod "vi har ännu långt till döden" vilket inte var sant i kapiteltextens fall. Men i helhet höll dikten bra ihop med texten. Jag tycker det känns väldigt hemskt att man skall döpa en så stor och galen massaker till "skördefesten". Jag blev förvånad att Nazisterna tvingade judarna att klä av sig helt nakna och gå ner i dikena för att sedan bli ihjälskjutna med kulsprutor eller något annat vapen. Det var som att dom skulle gräva sina egna gravar.
efter domen, efter talen,
höll de dömdas tysta tankar
samspråk i den tysta salen,
sa den ene till den andre:
"Nu vet ingen hur det går oss.
Kanske är det snarast början
på ett verk, som återstår oss.
Dina drag är mycket bleka,
vita som den vita glöden,
levande som lågor lever.
Ännu har vi långt till döden.
Brinnande och utan fruktan
går vi till det bittra sista,
brinnande och utan fruktan
stiger anden som en gnista.
Den kan drivas långt av vinden
genom vidder tomma, kalla,
men där skogen står som torrast,
ska två heta gnistor falla."
Motivering:
Jag tycker att dikten och texten passar ihop för att texten handlar om den så kallade "skördefesten" där Nazisterna skulle döda en stor mängd judar. I dikten handlar det om dödsdömda människor vilket i det här fallet var just judarna. Det som kanske inte stämmer med dikten var att det stod "vi har ännu långt till döden" vilket inte var sant i kapiteltextens fall. Men i helhet höll dikten bra ihop med texten. Jag tycker det känns väldigt hemskt att man skall döpa en så stor och galen massaker till "skördefesten". Jag blev förvånad att Nazisterna tvingade judarna att klä av sig helt nakna och gå ner i dikena för att sedan bli ihjälskjutna med kulsprutor eller något annat vapen. Det var som att dom skulle gräva sina egna gravar.
Denna bild var jag lite tveksam till om jag skulle välja för att bilden är ganska hemsk. Men man kan nästan gissa själv varför jag tog just denna bild. För dom som inte förstår mitt val är att detta skall likna de offer som i texten skulle vara judarna som har dött i den så kallade "skördefesten".
måndag 7 oktober 2013
Bokuppgift v 41
Text 1:
"Hanka dolde inte för mig att hon var judinna, och i skydd av mörkret, medan vi låg där i sängen, berättade hon för mig om sitt liv och sina framtidsdrömmar.
"Om vi överlever det här kriget, Nina sa hon - blir vi de enda vittnena. Det kommer inte att finnas många vittnen, så det är viktigt att vi kommer ihåg det som händer oss nu"
Det fastnade hos mig, det hon sa fastnade onekligen hos mig. Väldigt djupt.... (s 157)
Denna bild har jag valt för man ser att nån försöker överleva vilket Nina och hennes familj försöker göra i boken. I texten säger judinnan Hanka: Om vi överlever det här kriget, är vi de ända vittnena.
Bild 1:
Text 2:Gabryela Bromberg
Några dagar in på marschen flydde hon tillsammans med sin kusin Oleg. Hennes far hade gjort upp med en polsk kvinna som skulle gömma barnen fram till krigsslutet. Oleg överlevde inte flyktförsöket, men Gabryela hittades av kvinnan, som tog hand om henne och gömde henne i ett skjul i över två år.
Bild 2:
Jag tog denna bild för man ser en man som säkert vill fly och det var det som Gabryela gjorde tillsammans med sin kusin Oleg som tyvärr inte kom levandes ut ur förintelsen.
onsdag 2 oktober 2013
Intervju med Ingrid Bergman/Otto
Ingrid Bergmans väg till toppen
Denna intervju har jag fått tag på den största filmstjärnan i Sverige Ingrid Bergman genom att jag tagit tåget till Solnas Centrum. Jag gick på Solnas täta gågator och förbi massa bostadslägenheter och kom sedan fram till SF:s huvudkontor. Jag fick en intervju med henne där jag b.l.a får reda på hur hon blev den stjärnan som hon är idag samt hur det kändes att få en rollen i hennes första film.
Inledning:
Personen jag ska intervjua har nyss tilldelats sin tredje Oscars, jag har länge tänkt på hur livet som filmstjärna är och hur det skulle kännas att intervjua en sån stor så stjärna som självaste Ingrid Bergman är. Därför är jag nu på väg till SF:s huvudkontor efter att jag tagit tåget till Solna strax utanför Stockholm (Svenska filmindustrin) för att få en spännande och mycket intressant intervju med Ingrid Bergman.
Det är en solig vinterförmiddag när jag går runt i vid Solna-stads täta gågator där man ser massor av stora bostadslägenheter och jag är nu mycket lycklig för att få en intervju med denna kända skådespelerskan som Ingrid är.
Denna tiden är ju SF klart den mest överlägsna filmbranschen av alla.
När jag kommer in huvudkontoret frågar jag personen vid informationen om Ingrid har tid för en intervju, vilket hon hade.
Så personen vid informationen visar mig vägen där vi gick upp flera våningar med en röd heltäckningsmatta över trappstegen.
Tillslut kommer jag ända högst upp i byggnaden till en dörr där det står Ingrids namn på. Jag knackar på dörren och så ser jag att det är Ingrid Bergman som öppnar dörren och låter mig gå in. Jag märker att hon nyss varit med i en provtagning av en filminspelning. Kontoret är stort och det är två stora fåtöljer och bakom dom är det ett glasskåp där hon har sina tre Oscarspriser.
På väggarna ser man planscher som visar lite olika filmtitlar på filmer där hon har varit skådespelerska i. Jag sätter mig i en av fåtöljerna och får en kopp där man ser Svenska filmindustrins logotyp på med varmt färskt kaffe i.
Jag tar och dricker lite av kaffet och snart börjar min intervju med Ingrid.
Det var bara Ingrid själv som skulle göra sig lite beredd innan jag börjar med mina frågor.
-Hur gammal är du Ingrid?
Ingrid- Jag är 55 år gammal.
-Vad är det som gör att filmbranschen går så bra för er tror du?
Ingrid- Jag tror det är att vi just nu har många kända filmstjärnor och även att folket just gillar våra sorts av filmer.
- Har du jobbat hårt för att bli den du är idag?
Ingrid- Det kan man säga ja, Mina föräldrar dog i tidig ålder vilket var jobbigt för mig, vilket ledde till att jag blev bosatt hos släktingar. Jag började studera på teaterutbildade skolan Dramatenns elevskola. Den är den mest främsta teaterutbildningen i Sverige. Då fick jag även rollen i min första film som jag var väldigt lycklig över att få vara med i.
-Hur kändes det att spela en roll i filmen som din make Roberto Rossellini var regissör i? antar att det måste känts någorlunda märkligt.
Ingrid- Jo du, vi var ju redan gifta innan filmen så det kändes väl inte så märkligt för vi hade ju vart tillsammans redan innan filmen så jag var mest glad att få spela en roll i filmen . Det blev då lite strul i vårt kärleksförhållande, det blev en liten mediaskandal. Då vågade ingen i Hollywood ha med mig att göra. Efter ett tag däremot fick jag åter filma i Hollywood-filmer.
- Kan du berätta den största anledningen till att du är så omtyckt?
Ingrid- Vad jag har hört gillar dom mitt vackra utseende och hur jag talar i filmerna. Vissa skådisar har ju tendens av att inte riktigt leva sig in i filmerna så det låter lite tillgjort när dom talar under filmerna. Vad som gör att dom tycker jag är vacker vet jag faktiskt inte.
Nu är jag på väg ut igen till vinterkylan tillbaka till tågstationen efter att ha fått en mycket intressant intervju med en så stor stjärna som Ingrid Bergman. Nu har jag fått en tydligare uppfattning vem Ingrid Bergman egentligen är och hur hon blev så känd. Jag ser hennes väg till toppen som en inte så ovanlig väg. Hon har studerat för att bli det och jobbat hårt för det så nu tackar jag för och är väldigt lycklig för denna intervju.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)